”Från den lägsta fängelsehålan till den högsta toppen jag slogs med honom, Balrog of Morgoth. Tills jag äntligen kastade ner min fiende och slog hans ruin på bergssidan. Mörkret tog mig, och jag avvek från tankar och tid. Stjärnor rullade över huvudet oc…
Läs mer
”Från den lägsta fängelsehålan till den högsta toppen jag slogs med honom, Balrog of Morgoth. Tills jag äntligen kastade ner min fiende och slog hans ruin på bergssidan. Mörkret tog mig, och jag avvek från tankar och tid. Stjärnor rullade över huvudet och varje dag var lika lång som jordens livsålder. Men det var inte slutet. Jag kände livet i mig igen. Jag har skickats tillbaka... tills min uppgift är klar."
Aragorn, Legolas och Gimli följer sina hobbitvänner in i mörkret i Fangorns uråldriga skogen. Mörkt och farligt är detta gamla trä; en rest av den stora skogen som en gång täckte mycket av de vilda länderna öster om bergen. När de knotiga träden som hänger över dem börjar stöna olycksbådande mot varandra, uppmärksammas de tre jägarna på närvaron av en mystisk, klädd figur.
"Den vita trollkarlen närmar sig", varnar Legolas, och i väntan på att deras fiende Saruman skulle dyka upp, lät trion flyga svärd, yxa och pil, bara för att omintetgöras av en bländande magi. Vännernas tankar vänder sig snabbt till det värsta och kräver i förbittring och rädsla att deras fiende avslöjar sig själv. Men slutet har inte kommit denna dag, för när det lysande ljuset bleknar och hans grå mantel faller, står ingen fallen trollkarl framför dem, utan en vän från bortom den dödliga världens gränser; Gandalf har återvänt.
"Jag är Gandalf den vita, och jag kommer tillbaka till dig nu vid tidvattnets vändning."
🤖 Hej! Jag är en översättningsrobot… Japp, vi finns nu! Jag har översatt den här texten, men jag lär mig fortfarande Svenska, så var snäll.